Hösten 1995 deltog undertecknad Ulf Erlandsson i en grundutbildning för brandutredare. Den omfattade fyra veckor och hölls vid brandskolan i Revinge. Ett av veckosluten stannade jag kvar i förläggningen och skissade på hur några lärorika men spännande serier kunde utformas. Att hitta på ett eget persongalleri med figurer och karaktärer var en omöjlig uppgift. Däremot passade persongalleriet i Rune Andréassons bamsetidningar alldeles utmärkt för ändamålet. På bara några timmar hade jag med hjälp av streckgubbar visualiserat sagan ”Det brinner” som sedan kom att inleda tidningen ”Bamses Brandskola”

Några dagar senare tog jag telefonkontakt med chefredaktör Jan Magnusson vid Serieförlaget i Malmö. Jag lade fram idén att låta trycka en särskild Bamsetidning om brandskydd. Jan verkade inte alltför entusiastisk men vi var överens om att vi skulle träffas på Bamseredaktionen några dagar senare. Vid den tiden inträffade en tragisk dödsbrand i Sverige. Tre små barn som lekte med tändstickor blev innebrända vid en våldsam lägenhetsbrand. Mitt ärende fick naturligtvis förnyad aktualitet. Jan Magnuson lovade att ta upp förslaget om Bamses brandskola med upphovsmannen Rune Andréasson.

Nu följde en hektisk tid. En arbetsgrupp med ett antal brandmän från räddningstjänsten i Växjö fick beskriva sitta arbete och komma med förslag till nya sagor och arbetsuppgifter. Jan Magnusson såg till att karaktärerna blev de rätta innan rutinerade tecknare fullbordade innehållet. Resultatet blev över förväntan. Det blev inte bara en pedagogisk serietidning. Det blev också en arbetsbok där barn som ännu inte var fullt läskunniga med någon vuxens hjälp kunde lösa olika uppgifter som gav dem en chans att rädda sig själva och andra vid en brand.